Da weekend

Schizofrena jävla väder! Det är inte okej att kunna svettas ena dagen och näst intill förfrysa dagen därpå. Om den här snön och kylan inte är borta den dagen jag flyttar så ska jag ha ett allvarligt snack med Moder Natur. Fast jag litar på min sol. Precis som den brukar lysa på min födelsedag så tror jag att den dyker upp på min flytthelg. Ja, jag vet att det är lite skillnad eftersom att jag fyller år på sommaren men låt mig nu lita på det jag älskar mest.

Den här helgen skulle jag vara duktig var det tänkt. Skulle plocka och fixa. Istället har jag i princip bara varit hemma och vänt några gånger. Men det har varit väldigt bra det med. Jag har hämtat energi från massor av vänner så förhoppningsvis kan jag fixa och dona i veckan istället.

I torsdags så var jag ute och åt med mina gamla kollegor från Folkis. Det var jättehärligt att träffa alla igen. I fredags träffade jag Pia och Cam som även var med på middagen kvällen innan. På fredagen var vi dock hemma hos Cam och åt Tacos och drack vin. Spelade spel gjorde vi också. Bland annat barncharader som var riktigt jäkla roligt. Sen därifrån till Henke Hunk som jag numera tycker bra om igen.

(Bla bla bla... Nu vill folk ha en förklaring och säga vad de tycker och tänker och det är då jag, så snällt jag bara kan, säger: "Har jag någonsin lyssnat på någon annan i en sådan här fråga innan?" Och så vill ni veta om jag vet vad jag gör. Eller rättare sagt om jag vet vad jag ger mig in på. I ärlighetens namn - ja, jag vet vad jag gör. Nej, jag vet inte vad jag ger mig in på. Men låt mig nu ställa en motfråga. Behöver jag veta vad jag ger mig in på? Eller finns det en chans att jag bara kan få göra vad jag känner för och se hur det slutar? Bra, då har vi klarat av detta och så går vi vidare...)

Henke Hunks ögon glittrar när han är trött tror jag. (Och det här har jag då inte sagt till honom men numera har han adressen hit så han får väl läsa och generas.) Det är nog bland det vackraste jag någonsin sett. Tänk er en hundvalp som lägger huvudet på sned, Mmm, där har ni honom när hans ögon glittrar. Jag utförde även ett litet test på honom. Som han såklart inte är medveten om. (Som inga killar är medvetna om utom Puh i princip för att vi har diskuterat detta fenomen...) Jag frågade Henke Hunk om vi inte skulle lägga oss i snön och göra snöänglar. And he did it! Ja, nu förstår ni killar ingenting - men det är alltså positivt. Känner inte riktigt att jag vill förklara varför. Lite saker måste ni bara få lära er själva ;)

I lördags åkte jag till Saija. Där käkade vi lunch (frukost för mig) och sen kom Daniel hem med lilla Theo så jag fick titta på honom också. Han var liten och söt. Men... lite för färsk för att tycka att något var spännande. Inte ens min pärlring gick hem. Sen åkte jag in till stan där jag mötte upp Lisa. Vi käkade på McDonalds och gick sedan och såg Alice i Underlandet i 3D. Denna gång lyckades jag hålla mig vaken. Förmodligen för att bion började innan 19. Sen lyckades jag försova mig i morse. Var så irriterad på Tippan som klättrade överallt på mig på morgonkvisten så jag bestämde mig för att sova lite extra. Vilket på någon vänster resulterade i att jag stängde av väckarklockan och vaknade klockan 13. Ok, jag ska inte bara skylla på Tippan. Puh skickade ett sms klockan tre på natten också. Det är egentligen jäkligt lustigt. På nätterna verkar jag vakna av allt möjligt men på morgnarna hamnar jag i någon sorts koma och vaknar inte av något alls. Bea hade nämligen sms:at mig vid halv elva idag men jag hörde inte ett skit. Som tur är hann jag precis vakna i tid för att se Beas sms och hinna följa med på hennes föreslagna babysim. Sagt och gjort. Mycket roligt. Sen åkte vi hem till henne och åt, mös med Wilmer och snackade skit förstås. Och nu är jag äntligen hemma. I badet eftersom att jag halvt som halvt frös ihjäl på vägen hem från Bea.

Den här helgen har jag lärt mig två saker. Det ena är att jag kanske måste träffa mina vänner trots att det är svårt att hinna med. Jag mår som bäst efter att jag fått umgås med er. Blir glad och lugn och har roliga saker att tänka tillbaka på när jag väl lämnar er igen.
Det andra jag har lärt mig är att jag är totalt beroende av kramar. Det finns inte en enda av dessa människor jag nämnt ovan som jag inte klängt på. Jag satt t.o.m. i Cams knä i fredags. Och det första jag gjorde när jag träffade Saija var och krama om henne riktigt, riktigt länge. Jag älskar att kramas!

Omfamnad

Den där tröttheten kom som ett brev på posten även denna torsdag. Mycket märkligt.

Igår fick jag kramas. Det var efterlängtat. Och aningen för mysigt.
Nu vill jag ha mer. Mer, mer, mer!

Kramar till folket!